Junker Mikael

Alpina VM i Åre är över och det gick bra för Sverige. Det blev medaljer både här och där, inte minst tack vare Anja Pärssons insatser. Självfallet vill dock flera samer se Sveriges framgångar som en samisk bragd. Nils Gustav Labba är noga med att lyfta fram Anjas samiska påbrå i sin artikel på Samer.se . "Det börjar likna Same SM" konstaterar han efter att även ha poängterat att Jens Byggmark minsann också har samiska rötter på sin mors sida, liksom legenden Ingemar Stenmark. I andra sammanhang har jag sett hur Börje Salming hyllats som same pga sitt ursprung, liksom andra kändisar såsom Olle Sarri, Roger Pontare och Michael Niemi.

Hyckleri säger jag bara. Många människor med samiskt påbrå skulle aldrig accepteras i det samiska samhället, deras rösträtt till sametinget och deras samiska identitet ifrågasätts och underkänns eftersom de "bara är 1/2 eller 1/4-delslappar". Hade Anja Pärsson aldrig tagit några medaljer i internationella idrottssammanhang så hade ta mig fasiken ingen hyllat henne för sitt samiska påbrå.

Självklart skulle jag aldrig få rösta i sametinget eller sälja slöjd märkt som "äkta duodji". Men ifall jag utförde en uppmärksammad bragd - säg guld i höjdhoppning - ja då tusan skulle nog Oddasat och tidningen Samefolket gräva fram mina avlägsna samerötter och försöka utnyttja mig som en byggsten i deras konstruktion av en samisk nationell identitet.

Nu är detta hyckleri givetvis inte unikt eller utmärkande för samerna. Vi ser det hela tiden, Sverige är ingalunda förskonat. Se på Ludmilla Enqvist som "dög som svensk" så länge hon bara tjänade fosterlandet genom idrottsprestationer (då hennes doping avslöjades blev hon givetvis "degraderad" tillbaks som ryss), och utan sin fotbollstalang skulle Zlatan knappast vara mer än en jobbig förortsblatte...

Varför gillar alla lyrik? Eller gör alla verkligen det? De flesta i kursen verkar vara överrens med mig om att det mesta av vad lyrik heter är trist, men tyvärr är läraren av annorlunda uppfattning... Visst finns det många som får ut livskvalitet genom att sitta och knåpa med sina sonetter, hexametrar, daktyler och allt vad det heter - men jag tillhör dessvärre inte deras skara. Jag kan inte skriva lyrik, och jag kan inte förstå andras dikter. Jag är väl en slags "lyrikdyslektiker".

Men visst, diktanalyser kan vara nog så intressant om man bara går in på djupet. Lyriken har ändå haft sin plats i historien, och grekernas gamla hexametersstrofer har sin moderna motsvarighet i något som de flesta av oss kanske tar för givet - låttexter (lyrics - "lyrik" på engelska!)

Ja nu blir det sex! Seeeeeex! Finns det något mer intressant!? Ett riktigt smaskigt snack om sex uppskattas väl av alla!

Eller inte... Sitter och funderar på varför folk idag är så vansinnigt besatta av sex. Varför måste "alla" bearbeta ämnet som om de vore fnissiga, nyfikna småbarn som nyss fått reda på hur barn blir till? I tidningarna frågar folk dagligen om sex, på TV snackas det sex 24/7. Den nya serien "sexinspektörerna" är bara en i en lång rad program där det frossas i detta mänsklighetens största intresse. Självklart ska man kunna diskutera sex och samlevnad, men alltför ofta känns det som att deltagarna enbart vill skryta om sina erfarenheter, få sig ett gott skratt eller bara lämna ut sig för att synas i media.

Samtidigt, paradoxalt, har vi sedan en tid tillbaka gått i omvänd ordning när det gäller synen på sex. Det hyssjas och det hycklas, och folk börjar sen en tid tillbaka få en alltmer ansträngd och problematiskt syn på ämnet. Det här märks tydligt i Sverige, men det är i själva verket ett globalt fenomen. Den nya religiösa vågen (t.ex. de högerkristnas inflytande i USA och Polen, islamiseringen i Asien och Europa) i kombination med manshatande feminism verkar för en återgång till viktorianska ideal från 1800-talet. Kvinnor som vill gå i "utmanande" kläder angrips både av religiösa sedlighetspoliser, som betraktar deras uppsyn som oanständig, samt av ”progressiva” som anser att det är ”objektifiering och exploatering av kvinnokroppen”. Ja det är mycket lustigt att se hur konservativa och s.k. ”progressiva” förenas kring en sådan fråga.

Konstatera att sex är naturligt, väx upp och gå vidare. Spara diskussionen och frågorna till när det verkligen behövs, och tryck inte upp det i ansiktet på mig i tidningar och på TV-skärmen var eviga dag. Sitt inte och orera kring ditt senaste ligg under lunchrasten, eller hur lång din snopp är – jag och andra är för det mesta inte intresserade. Acceptera att ”utmanande” kläder, skönhetstävlingar och porr inte behöver vara kvinnoförnedrande eller exploaterande, och kom för allt i världen inte och säg att gud har bestämt vilka kläder/sexuella läggningar/sexuella vanor som är acceptabla.

Dags att klä sig så här igen?

Eller varför inte så här?