Blogg gratis Logga in

Junker Mikael

11 Jan, 2007

JunkerMikael | 11 Jan, 2007 | Huvudkategori | (1209 Läst)

Lindström levererar lärorika läxor

De senaste onsdagarna har man nästan ryst av välbehag efter Fredrik Lindströms dokumentärserie "Världens modernaste land". En klockren analys av dagens Sverige och dess invånare. Lindström, hans kollega historikern Peter Englund samt de inbjudna gästerna lyckas verkligen få med allt. Fantastisk egentligen att (s)tatliga (s)VT tillåter ett program som är så politiskt inkorrekt att de talar om saker såsom svenskhet!

Samtidigt kan man bli beklämd över hur illa det står till i vårt land. Hur ensamheten breder ut sig, hur ängslig och ytlig svensken kan vara, hur man struntar blankt i traditioner och hur de äldre generationerna nonchaleras.

Jämför detta med den samiska kulturen. För samerna finns det en trygghet i en stor släkt, man tar hand om varandra och olika generationer umgås. Man ser upp till de äldres erfarenheter och vill absolut bevara traditioner. Nu generaliserar jag, men det är iallafall mitt intryck. Och om mitt intryck stämmer, så finns det i det avseendet mycket för Svensson att lära av samerna.




Kommentarer

  1. Ja, får man generalisera svenskheten på ett positivt sätt borde man väl få göra det med det samiska.

    En ytterligare stereotyp av samerna var att man var väldigt mån om barnen och behandlade dem med stor ömhet, att kvinnan hade stor makt i familjen och hennes ägande av enskild egendom var lika stark som sin mans.

    Stereotyperna, liksom alla s-t har ju uppstått i relation till andra. Lustigt nog tror jag ingen "utomsame" känner till dessa. Liksom norrmännen troligen inte känner till de svenska stereotypiska bilder vi gärna ger oss själva.

    Skrivet av Peter — 11 Jan 2007, 19:27

  2. Det var ett inslag i Oddasat där man hänvisade till en norsk rapport som menade att samer i större utsträckning umgås i släkten, och mellan generationerna i högre grad än norrmän.

    Skrivet av JunkerMikael — 11 Jan 2007, 19:36

  3. Det med att samerna umgås med i släkten och att svenskarna är ensamma o.s.v. känner jag igen, alltså själva företeelsen. Jag är ingen same i.o.f.s. utan en finne. Vi i vår släkt har alltid umgåtts hjärtligt med varandra över generationsgränserna. Min farfar bodde i flera år periodvis hemma hos oss, och han uppfostrade mig..hehehe...och dylikt. Men jag har ALDRIG sett att sånt förekommit hos någon av de svenskar jag någonsin känt. Ingen farfar som bott hemma hos dem. Barnen har haft en kaxig attityd mot sina föräldrar & andra äldre o.s.v.

    Skrivet av Mikahaeneus — 11 Jan 2007, 20:48

  4. Intressant iaktagelse. Fördelen med det samiska samhället är att samer har alltid en trygghet i tillvaron och det är släkten. Släkten har en stor betydelse i det samiska samhället. Å andra sidan finns det även nackdelar med det liksom med allt annat. I Finland har man personval. Det låter demokratiskt och bra samt påminner om det Schweitziska närdemokratisystemet. I verkligheten är det ett val mellan släkter där släkten stöder sin kandidat. Det innebär att bra samepolitiker från små släkter har svårt att bli invalda. Ett annat exempel är 1972 års rennäringslag som enligt professor Israel Ruong skär som en kniv genom det samiska folket där släkter med stora renhjordar röstade ut samer från små släkter och låter släktingar från Malmö och södra Sverige vara fullvärdiga medlemmar med alla samiska rättigheter. Men, det var en lag som infördes från Stockholm där man inte förstod det samiska släktsystemet och effekterna av den "nya" lagen. Det finns fler exempel. Men, på det hela taget så är släkten en stor fördel i det samiska samhället. Det skapar en styrka och trygghet för den enskilde individen. Nu ska det också nämnas att det samiska släktsystemet är större än det svenska med fler släktbenämningar. Vad säger du om det samiska släktnamnet "Skeankarisáhcci" som inte finns i svenskan. Det betyder en man som är gift med ens gudmor och räknas som släkting! Det är bland annat därför som samiska släktforskare inte hittar nåt bra datoriserat släktprogram. För hur får man in "eahki" (En fars bror som är äldre än ens far) eller "ceahci" (En fars bror som är yngre än ens far)i programmet eller "Goaskit" (Nevö till mors äldre syster)?

    Skrivet av Lars-Nila Lasko — 11 Jan 2007, 21:38

  5. Hehe

    Men det skiljer sig nog en del mellan olika samiska områden. Tex har man tappat språket har man ju inte samma rika benämning på släktrelationer.

    Som fallet är i Norrland, där så många har flyttat från inlandet, har ju släktrelationerna minskat i betydelse då släkten spridits över hela landet.

    Däremot efterlyser jag ett ord för ingifta släktingar i svenskan. Hur benämner man tex någon som är gift med sin frus syster? Är han en svåger?

    Skrivet av Peter — 12 Jan 2007, 09:32

  6. Peter!

    Ingifta släktingar är inte släktingar på svenska. Men om du byter språk så får du en hel del nya släktingar. Det heter ju på samiska Släkten är din styrka. Mem, på svenska Släkten är värst. Det är bara fråga om kulturella skillnader.

    Det är klart om man tappar ett språk så tappar man ju en del av dess kultur och traditioner. Det gäller väl också invandrarna antar jag.

    Skrivet av Lars-Nila Lasko — 12 Jan 2007, 15:23

  7. "Släkten är din styrka"

    "Släkten är värst"

    Intressant, har jag inte tänkt på.

    Finns naturligtvis för och nackdelar med betydelsefulla släktrelationer. I bästa fall kan släkten vara en trygghet (som i Sverige tyvärr ersatts med den inte alltid så fungerande välfärdsstaten), i värsta fall blir det klanfejder och ett nedtryckande av individen. Men fördelarna torde väga över, det är ju långt ifrån alla kulturer med starka familjeband som utvecklar maffialiknande förtryckarsystem

    Skrivet av Mikael — 12 Jan 2007, 17:13

  8. Du har verkligen en poäng där Mikael. Alltför rigida maktstrukturer inom släkten och mellan släkter är ju inte bra.

    En annan sak som blev problem för de samiska familjer som "moderniserade" sina liv var kollektivismen inom släkten.

    I min släkt gjorde man slut på detta vid 70-talet. Det var ett elände med att fördela det gemensamma ägandet, som inte på något sätt var dokumenterat, till alla släktingar. Tidigare delades allt, utan att man funderade på vem som egentligen ägde vad. Alltifrån bestick till renmärken.

    Idag fortsätter lånementaliteten i bygden, men åtminstone vet alla var sakerna egentligen hör hemma.

    Skrivet av Peter — 13 Jan 2007, 00:28

  9. Å andra sidan kan släkten vara betydelsefull medan attityderna mellan släktingarna är negativa. Det är ivartfall min erfarenhet. På svenska landsbygden har släktingar generellt sett mycket större betydelse än i städerna, men attityderna är ofta negativa, man ser släktens umgänge som ett tvång, speciellt från de yngres sida. "Åh nej, ska vi hälsa på moster Anna igen...". Det är väl här skillnaden mellan samer och svenskar syns som mest, som jag förstått det. Samiska barn och ungdomar ser upp till äldre släktingar och är intresserade av deras kunskaper. Man VILL i större utsträckning lära av de äldre, vare sig det gäller hur man märker kalvar eller syr en kolt. Traditioner förmedlas från de äldre till de yngre. De äldres kunskap är därför högt värderad, ett kunskapskapital. Det är ju därför som det samiska samhället och kulturen faktiskt har överlevt och utvecklats, trots svårigheter - tack vare de äldres bevarande av gammal kunskap samt inte minst de yngres VILJA att lära av dem.

    Skrivet av Mikael — 13 Jan 2007, 22:50


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor