Blogg gratis Logga in

Junker Mikael

17 Jan, 2007

JunkerMikael | 17 Jan, 2007 | Huvudkategori | (936 Läst)

Svenskarna och religionen

Så var Lindströms serie "Världens modernaste land" slut. Trist, man får väl hoppas att det blir en andra säsong eller att han skriver en bok om det.

Intressant ämne dock. Det stämmer nog att Sverige är ett avkristnat land, men vad är problemet? Det sägs att människan behöver religionen för att svara på "de stora frågorna", men jag känner knappast igen mig i det. Man dör när man dör, och vad som händer på andra sidan får vi se (eller inte se) då. Visst kan det vara spännande att spekulera, men är man inte övertygat religiös kommer man inte någon vart ändå.

Nej det stora problemet ligger i att svenskarna inte umgås och tar hand om varandra. Man sitter "ensam på sin kammare" och vill inte besvära andra (och man har inte samvete att bli "besvärad" heller). Som man pekade på i programet saknar svensken alltför ofta ett nätverk av släkt och vänner som är till stöd. Och nu är jag återigen inne på temat i min förrförra blogg.

Egentligen är nog svenskarna rätt troende. Inte religiösa kanske, men det andlika vakuumet har ändå skapat en massa alternativa, "hemmasnickrade" trosföreställningar som mer eller mindre är förankrade i new age. Visst, detta är kanske mer harmlöst än de stora etablerade religionerna som alltför ofta har den fula ovanan att inskränka de troende och förtrycka de oliktänkande. Men vad vi behöver är inte drömfångare och horoskop - utan mer mänsklig kontakt och empati människor emellan.




Kommentarer

  1. Äsch! Skrev en hel D-uppsats som kommentar till ditt inlägg, men när jag postade det hade servern kraschat eller liknande.

    Återkommer med lite reflektioner...

    Skrivet av Peter — 18 Jan 2007, 00:04

  2. Tråkigt! Men ett tips som räddat mig flera gånger - om du skriver ett längre inlägg spara den som ett worddokument, så har du en säkerhetskopia ifall servern vill krångla

    Skrivet av JunkerMikael — 18 Jan 2007, 13:08

  3. Ska tänka på det nästa gång, även om jag inte gör det just nu :-)

    Inlägget igår löste alla världsproblem och teologiska spörsmål, men idag är allt borta...:-O

    Men det var något om att jag håller med om att religion inte ska behövas för att människor ska ta hand om varandra.

    Men: idag inte finns naturliga träffytor för folk. Förr i tiden gick man ju till kyrkan varje söndag, och på så sätt träffade man alla i bygden.

    Nuförtiden träffar man grannarna en gång per år när bostadsrättsföreningen har årsmöte, och dom är ju alltid inte så hjärtliga.

    Annars är trapphusen en naturlig träffpunkt, men jag försöker så gott det går hinna till min dörr innan en granne hinner upp mig :-)

    Det är också ett modernt problem, att man inte hinner/orkar underhålla alla kontaktytor man har, släkt, vänner och grannar.

    Jag är lite kluven i min "ateism". Jag var mer dogmatisk tidigare, men sedan jag studerade matematik och fysik i fem år ändrade jag uppfattning om vad vi människor kan uttala oss om vad som finns och inte. Visst finns det mycket stolligheter i det moderna samhället, men om de blir lyckliga av det - varför inte?

    Skrivet av Peter — 18 Jan 2007, 16:48

  4. Intressant bloggpost. Men som den scifi-fantast jag är kan jag inte låta bli att spekulera om det inte finns fler svar på ensamheten än vad man tänker på just nu. What would Gene Roddenberry think ;-) ;-)

    En grundläggande tanke som dyker upp hos mig är inte att du skulle ha fel. Kyrkan var en mötesplats, folk är nog mer ensamma idag - men när man avslutar diskussionen så här så ser det ut som man önskade sig en tillbakagång till forna tider.

    Jag vill gärna tro att det samhället vi lever idag i är likt alla samhällen: En övergång mot något annat som i sig är en övergång - och helst aldrig en tillbakagång. Dvs, om människan verkligen seriöst har ett behov av att umgås, så kommer detta lösa sig - inte då nödvändigtvis genom tillbakagång till forna tiders lösningar för socialisering med kyrkor - men det finns massor av redan tänkta framtidsscenarion - och ännu såklart otänkta. Ensamhet skulle kunna lösas av:

    Genteknik som förändrar våra behov. Varför inte? Tänk så mycket man skulle kunna lösa på det här sättet om vi för en kort stund slutar böla kring skräckscenarion om hur hemskt det är.

    Teknologi som ger oss fler möjligheter att träffas.

    Nya former av mötesplatser som kanske uppstår i kölvattnet av ännu otänkta sociala saker/fenomen.

    Det känns som att lika lite som en tillbakagång till antikens ideal var en lösning på de problem som medeltiden drogs med, är det att gå tillbaka till ett ideal kring kyrkan som mötesplats. Det kommer med en massa "been there - done that" som bismak. Jag vill hellre blicka framåt mot något oprövat.

    Skrivet av Nihonshu — 24 Jan 2007, 04:39

  5. Nihonshu:

    Kul att se dig!

    Vi kan aldrig få en återgång till det som var och varför skulle vi det? Jag tycker också om att tänka framåt - långt framåt.

    Samtidigt måste vi ju bygga framtiden med en del av våra pusselbitar från förr. Ibland passar liksom inte alla delar av nutiden riktigt ihop, pusslet kanske är felbyggt på vissa ställen?

    Då bygger man om lite och sätter dit nya pusselbitar. Och så tycker man att det nya pusslet är modernt och ett bevis på framtidstänkande.

    Sedan inser man att dessa pusselbitar redan använts tidigare av andra!

    Men det hade inte varit särskilt opportunt att från början säga att man ska använda pusselbitar från förr?

    Vetenskapen vidgar förvisso mänsklighetens pussel men ännu inte själva människan med dess behov.

    Visst - flytta över en persons medvetande i en titankropp som drivs av kärnbränsle och håller i en miljon år. Utforska andra planetssystem och reflektera över universum. Framtiden håller mycket i sin hand.

    Men skulle något fattas?

    Skrivet av Peter — 25 Jan 2007, 05:32


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor