Blogg gratis Logga in

Junker Mikael

26 Jan, 2007

JunkerMikael | 26 Jan, 2007 | Huvudkategori | (997 Läst)

Utrotningshotade kulturer

Tredje dagen med nackspärr, och just när den äntligen håller på att gå över drabbas man självklart av en krypande förkylning. Så idag är jag inte på något vidare humör, och det kommer att märkas i min allvarliga blogg om hotade kulturer. Det talas ofta om hur antalet språk minskar i världen och kulturella särarter försvinner, men det är inget som enbart berör utvecklingsländerna utan i allra högsta grad händer här i Norden, här i Sverige. Eftersom jag delvis är samisk ättling har jag intresserat mig för samefrågor, och i synnerhet den samiska kulturen i vår samtid och i framtiden. Håller den samiska kulturen på att dö ut? Knappast. Samerna tar idag till vara på sin kultur, och trots århundraden av motvind upplever den nu i början av 2000-talet en renässans där yngre generationer har insett det värdefulla i att föra vidare traditionerna och den gamla kunskapen till framtida generationer. Man bär sina koltar, sjunger sin nationalsång och hissar sin flagga. Många samiska barn lär sig idag det språk som deras föräldrar gått miste om. Intresset för den samiska kulturen har knappast varit större idag – bland såväl samer som bland icke-samer. Det är nuförtiden ”inne” med samisk kultur, och det har blivit ”inne” att ha samiskt påbrå. Men! Den samiska kulturen är inte på något vis enhetlig (trots att många samiska representanter hävdar det), och mindre samiska kulturer hotas fortfarande av utplåning. Se på språken – nordsamiskan är idag relativt starkt med drygt 6000 talare enbart i svenska Sápmi (uppemot 17 000 talare totalt). Sydsamiskan och lulesamiskan däremot är små språk med enbart 500 talare var, och ett litet samiskt språk som pitesamiskan har endast ett 10-tal talare! Hur ska dessa människor i en sådan utsatt kulturell situation kunna föra vidare sitt arv till kommande generationer? Samiska näringar är också delvis hotade, inte minst i svenska Sápmi där man från statens sida sedan länge agerat med ointresse och förmynderi. Rennäringen är i sig knappast hotad, men i renskötselns ytterområden har flera konflikter blossat upp där samebyarna antingen förlorat eller tvingats avstå från rättsliga utredningar pga ekonomiska skäl. På sina håll hänger alltså renägarnas framtida möjligheter att bedriva sin näring på en skör tråd (den svenska statens ansvar i den här frågan är en annan diskussion), och att t.ex. renskötarna i Sirges sameby tryggt kan fortsätta med sin näring hjälper ju kanske inte de från Tåssåsens sameby som tvingas se hur deras möjligheter att fortsätta med renskötsel möts av hinder i form av rättsprocesser där deras rättigheter till sin mark ifrågasätts och underkänns. Om renskötarna tvingas överge sitt traditionella levnadssätt står de inför en kulturell ruin, då språk, slöjd, seder m.m. som står i förhållande till renskötseln riskerar att förloras. Och sen har vi ju den stora mängden av samer som inte har några renar, och därmed inte heller något medlemskap i samebyarna. På grund av lagstiftning som är för invecklat att behandla i den här bloggen har de jagande och fiskande samerna små möjligheter att kunna leva av sina traditionella näringar och bevara den kultur som hör ihop med dessa.

Hur dessa problem ska lösas stöts och blöts för närvarande i flera bloggar, och i viss mån slår jag nog in öppna dörrar. Här kommer i alla fall mina egna små (kanske naiva?) förslag på vad man bör göra:

  • Ratificera ILO 169-konventionen om urfolksrätt. Det är ett första, självklart steg.
  • Grundlagsskydda det samiska kulturarvet och de samiska näringarna.
  • Låt sametinget få beslutsrätt i samiska frågor.
  • Ersätt nuvarande samebysystemet (en gammal statlig inrättning) med sijdda-systemet efter traditionell förebild, och låt alla samer bli medlemmar oavsett näringsfång.
  • Inför en ”Lapplandslag” efter den norska Finnmarkslagen som förebild, vilken ger Sápmi större möjligheter till självbestämmande och förvaltning av lokala resurser.
  • Avsätt mer statliga resurser till att bevara de lokala, små samiska kulturerna och språken. Inte minst när det gäller barns och ungdomars möjligheter att ta del av den.
  • Skapa större intresse för den samiska kulturen, inte minst de små och hotade kulturerna, genom undervisningen i grundskolan. Intresse bör också väckas för samtida samisk kultur såsom konst, film, litteratur, teater m.m.

Turismen är en ”ny” näring som kan ge samerna både ekonomiska resurser såväl som en möjlighet att väcka intresse för sin kultur, men en förutsättning för att den samiska kulturen inte ska exploateras och sluta som ett turist-jippofenomen är att samerna själva sköter turistnäringen i Sápmi.

När det gäller den samiska kulturens överlevnad är jag ändå rätt så optimistisk. Detsamma kan jag tyvärr inte säga om framtiden för mitt eget kulturella arv, som jag får behandla i en kommande bloggpost.




Kommentarer

  1. Hej Mikael!

    Posta gärna dina tankar kring detta på mitt senaste inlägg!

    Peter

    Skrivet av Peter — 26 Jan 2007, 16:34

  2. Visst Peter, ska försöka sätta mig in det hela!

    Skrivet av Mikael — 26 Jan 2007, 17:16

  3. Ah, så spännande! Jag är också positiv till att den samiska kulturen får fortssätta och en nyväckelse? så att den får ta större plats i det samiska samhället.

    Jag hoppas på förbättringar inom lagstifningen och att Fp och Mp arbetar in sin politik i de övriga partierna, de har nämligen ända samepolitiken av de stora partierna.

    Skrivet av Peter Andersson — 27 Jan 2007, 21:43


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor